F.C. Barcelona mot Chelsea FC.

De goda: Världens vackraste fotboll komponerad av en man som själv var med och skapade densamma. Men det är inte det som gör Barcelona till De goda. Barça har nio egna produkter i laget! Ytterligare en handfull att tillgå i a-laget. Messi, Xavi, Iniesta, Pedro, Puyol, Piquet och så många andra namn som skulle platsa i vilket världslag som helst. Resultatet av en satsning där mycket av förtjänsterna från förstalagets framgångar går rakt in i utvecklingen av nya talanger. Dessa får i sin tur äran att bära Barcelonas tröja på Camp Nou, och i sin tur föda talangfabrikens fågelungar.

De onda: Chel$ea har en rik fotbollshistoria. Men de blev fattiga, spelade uselt och deras bristande intresse i egen talangutveckling straffade sig. Nästan. För när ett lag, som inte förmår bära sin egen börda av dåligt beslutsfattande och höga förväntningar, ligger och förblöder kan en oligark med drömmar om en ny leksak vara räddningen. Med en (1!) egen talang, förvisso en fantastisk spelare i form av John Terry, på plan ikväll har Chelsea alla möjligheter till att begå orättvisa på fotbollsvärlden.

Jag har ingenting emot att man köper spelare till varenda plats i laget. Men jag har svårt för när det sker under dopade förhållanden.
Real Madrid har en talangfabrik där de flesta talanger säljs till andra lag, på så sätt finansieras deras framgång. Jag respekterar det. Man U har, genom Sir Alex, sett till att köpa billigt och sälja dyrt (vad händer när hans öga för talang försvinner btw.) Bayern München har en dragningskraft på unga spelare som är få förunnat. Titelgaranti?
Det finns två vägar till toppen av fotbollsvärlden. Jag är övertygad om att framgång varar längst om man tar den långa vägen dit.

Den fule? Petr Čechs hjälm, såklart.